En 60-talists testamente

Författare: Johan "J2000E" Ericson

KCTT = Kårsta Cannonballers TT

En 60-talists testamente
Originaltexten från KCTT webbens forum skriven av Johan "J2000E" Ericson

Kapitel I

Redan som liten etablerade Lillen ett något schizofrent förhållande till tingens

sätt att vara.

Han växte upp i ett hem där individens egna val och egna tänkande till synes

stod högt i kurs. Det var sjuttiotal och det var inne med kollektivboende, mys,

pys, velour och att alla skulle få vara med och bestämma (det kallades visst

demokrati).

Lillen hade till en början svårt att inrätta sig i systemet. Han ställde ofta saker

på sin spets och synade gärna den sjuttiotalistiska familjedemokratin i

sömmarna. Liv, skrik och straff (om än i mycket demokratisk och förstående

anda) var den gängse ordningen. Kampen, där åsikter om hur verkligheten såg

ut och hur man skulle vara, pågick ständigt.

Till slut blev dock övermakten för stor och Lillen inordnade sig i den rådande

verkligheten. Lillen hade testat systemet, förlorat och därmed dragit

slutsatsen att man ska säga det folk vill höra och göra som alla andra så får

man leva i lugn och ro.

Han studerade fortsättningsvis hur vuxna sade att man skulle vara och hur

man skulle göra, och hur de EGENTLIGEN var och vad de gjorde. Som den

yngling han var så lämnade dessa ständigt dubbla budskap honom inte

opåverkad. Det var en svår tid att vara barn i allmänhet, och att vara ett

gossebarn i synnerhet.

Lillen lärde sig med andra ord argumentera, manipulera och tricksa redan i

späd ålder. Och detta i den bästa av skolor – sjuttiotalet.

Sakta men säkert växte Lillen upp till att bli en ganska gänglig tonåring.

Smeknamnet hängde dock kvar. Somliga kallade honom motvalls och konstig.

Andra sa att han var en idiot. Ytterligare andra kallade honom "lilla

professorn" på grund av att han till synes alltid gick i sina egna tankar. Lillen

gillade skolan – eller åtminstone delar av den.

Skolans ämnen var, för Lillen, strikt uppdelade i "användbara" och "onödiga"

ämnen. Exempel på användbara var trä- och metallslöjd, teknik, fysik, kemi,

matematik och biologi. Onödiga ämnen var exempelvis religion, historia, musik

och geografi.

De användbara ämnena syntes Lillen vara mycket tätt sammanlänkade. Han

funderade ofta på hur väl de alla samarbetade med varandra. Det var bara

biologin som till en början, kanske, var lite utanför. Biologi var dock ett ämne

som Lillen, rent instinktivt, förstod att det kunde vara av värde att studera

inför framtiden. Det hjälpte också upp ämnets status att biologifröken doftade

så gott och hade varma händer.

I de tidiga tonåren började biologiämnet - speciellt då sexualkunskapen - ta

sin givna plats som ett huvudämne. Han började inse hur de andra, mer

självklart sammankopplade, ämnena samarbetade med biologin för att ge

verkan på det andra könet. Hans insikt om detta grundade sig dels på att

brudarna i skolan flockades runt killarna med mopeder mellan benen och dels

på ingående studier av de äldre brödernas Colorod och Start&Speed.

Det kanske inte är så lätt att förstå hur Lillen såg sambanden med biologin,

men Colorods reportage om en candyröd Cheva 38:a med tillhörande

bikiniklädd dam och Anders Lakes sexcylindriga, silverlackade trike med

likaledes silverlackade brudar klängande på sig satte honom på spåret. Det

var startskottet.

Lillens nöd var stor. Hans nyvaknade intresse för flickor pockade på varje dag.

Hela tiden.

Några framstötar gjordes, utan framgång, mot de som oftast dök upp i hans

mer heta drömmar. Eva-Lotta, Ingela, Gunilla och Carina var alla lite mer

utvecklade än de andra flickorna i klassen och stod högst på önskelistan.

Hela projektet "flickor" och vad man gör med dem komplicerades av skillnaden

mellan den jämlika uppfostran som han fått och hur han i verkligheten hade

sett att det gick till.

- Snälla killar kysser inte vackra flickor, hade någon av moster Brittas

sydamerikanska, mycket manliga "vänner" sagt, samtidigt som han ogenerat

nöp i mosterns ena bröst under Palestina-schalen - varvid hon rodnade,

glittrade till med ögonen och sneglade på sin man som snällt tittade bort och

mumlade något om att han skulle ta hand om disken….."det var ju hans tur

idag".

Detta i kontrast till det som han genom barnprogram, lärare och vuxna lärt sig

om hur kvinnor hade förtryckts under årtusenden och att män var brutala sällar

som borde snöpas i takt till Röda Bönors hit, "Tjejjer"! Det här var verkligt

svårt och han slets mellan drömmar om något varmt mystiskt som man måste

"ta" och något förbjudet som man måste "be" om.

Lillens samvete tyngdes helt enkelt av kollektiv skuld för något han inte

rimligtvis kunde vara skyldig till. Inte desto mindre var det hans verklighet.

Lillens egna, verkliga, erfarenheter inom området var ringa.

Han var snäll och kompis. Han var svettigt tafatt och nervös när det skulle

frågas "chans". Hans framgångar efter en hel termin av enträgna försök

begränsade sig till att ha fått klämma på Sillas bröst under en skolfest.

Denna framgång var dock av ringa värde, dels hade "alla" gjort det med henne

och dels så hade hon trott han var någon annan. Det var lätt hänt då det hade

varit becksvart i lokalen. Det gav trots allt mersmak. Med bismak av skuld.

Under en av hans svåraste nattliga stunder då han i upphetsningen inte riktigt

visste om det var triken eller kvinnorna på bilden hans heta låga traktade

efter, så sammanblandade var intrycken från de sönderlästa tidningarna, kom

han till insikt i att något måste göras.

Så här kunde det inte fortsätta. När det var som skönast kortslöts hans hjärna

och allt han grubblat över stod som förklarat! Efter detta var inget sig likt. Han

hade i ett slag insett hur han skulle gå till väga.

Åt helvete med världssamvetet! Här gällde det att få tag i en tjej!

Lillen hade till slut insett hur han skulle kunna dra nytta av teknik och biologi i

total symbios. Hans äldre bror, som redan insett teknikens betydelse för den

manliga självkänslan och i rebellisk anda slagit sig fri från föräldrarnas

förmaningar om att förbränningsmotorer var kapitalist-imperialistiskt slöseri

med jordens resurser, hade tidigare på våren tagit med honom till Hot Rod

Show i Marmorhallarna. Där hade lösningen på hans problem stått framför

honom men det hade dröjt till denna hjärnvindlingarnas kollaps och explosion

innan hela vidden av det slog honom.

Lillen skulle bygga moppechopper.

Kapitel II

Lillen gick som vanligt noggrant tillväga.

Här gällde det att få till något som garanterat gav den effekt på det andra

könet han önskade. Inget skulle lämnas åt slumpen.

Han studerade alla tidningar han kom över. Tobaksaffären i Huddinge centrum

blev på ett mystiskt sätt av med ett exemplar av varje motortidning. En kusin

som var sjöman skickade hem Hot Rod, Popular Hotrodding, Easy Rider och

Big Bike från USA.

Utöver tidningarna så gjorde Lillen även studieresor till raggarrundan inne i

Stockholm samt tog sig tid att på rasterna hänga lite extra vid

moppeparkeringen vid skolan. Här gällde det att se vad som gick hem och

sedan överträffa det!

Listan på brudmagneter började ta form. Lillen låg på nätterna och funderade

och efter någon månad såg den ut så här:

Lång gaffel

Flakelack med motiv

Kromad tank

Spiraldragen sissy

King & Queen limpa

Up-sweeps

Spetskupolmuttrar

Svetsad, kromad kätting

Framflyttade fotpinnar

Malteserkors-bakljus och -backspegel

Hothead-dekaler

Krom

Han hade inte rangordnat dem ännu men detta var vad hans drömmar var

gjorda av.

Lillen hade stora problem med vilken kulör som kunde tänkas vara den bästa

avvägningen för att locka till sig flickorna. För att gå strategiskt till väga så

kollade han upp vilka färger som tjejerna i klassen gillade mest.

För att dom inte skulle tycka det var konstigt så gjorde han det under

förespeglingen att han hade fått uppgiften av teckningsläraren. De tyckte ändå

han var lite konstig så det var inget underligt med det.

Tyvärr förvirrade de insamlade svaren Lillen ytterligare. Av flickornas svar

kunde han inte utläsa något mönster. Det var allt från rosa till svart och - det

av var och en av samtliga tillfrågade!

Stackars Lillen hade inte vid denna tid ännu förstått kvinnornas inställning till

raka frågor. Han förstod inte att det berodde på när, var, hur man frågade och

vilka andra som var med när man frågade.

Som sagt, kvinnans outgrundlighet stod ännu inte tillfullo klar för honom.

Under en helg så var hans föräldrar bortresta och bröderna skulle agera

"barnvakter". Vilken skymf! Lillen ansåg som alla tonåringar att han kunde

klara sig själv och upplevde brödernas vakthållning som pinsam. Det här

skulle bli en helg av tråkningar och tristhet. Ack, vad fel det skulle visa sig att

han hade!

På fredagen hade bröderna fest hemma och han fick tillfälle att studera lite

äldre tjejer. Dom var sminkade, doftade gott, var berusade och flamsiga. Han

insåg att det kanske inte var så illa att vara lillebror ändå!

Det var framförallt en av de närvarande brudarna som tyckte det var jättekul

att retas med honom. Hon visste alltför väl hur lätt det var att få honom att

rodna och försatt inte en enda chans till det. Hon nojsade och larvade sig och

när det spelades tryckare senare på kvällen bjöd hon upp honom.

Fastklamrad i ett björngrepp föstes han sakta runt golvet med ansiktet insvept

i hennes hår. Det här är livet, tänkte han. Dansen tog slut alldeles för fort och

där stod han med spända byxor. Hon gav honom en puss på kinden och sa med

ett fnitter,

- Lilla gubben, nu är det nog dags för dig att ta en kalldusch!

Han skämdes som en hund men reflekterade ändå på att hon så uppenbart njöt

av att retas med honom. Varför?

Kvällen fortsatte och en av hans bröder tyckte att han gott kunde få lite grogg.

Explorer och Trocadero. Efter ett tag försvann bröderna med sina damer in i

sovrummen och de kvarvarande andra hade vid det här laget ingen koll på

tillvaron.

Lillen gjorde några rejäla groggar åt sig själv och drog i sig dem snabbt. När

verkan slog till på allvar så damp han ner i den enda lediga fåtöljen och lutade

huvudet bakåt, blundade och tyckte plötsligt att han förstod universum och hur

allt fungerade.

Tjejen som han dansat med kom och satte sig på armstödet och frågade hur

det var med honom.

- Bra, svarade han sluddrigt.

Hon gled ner i hans knä och lade armen runt hans axlar.

- Lilla plutt, är du full?

Han lutade huvudet mot hennes bröst och blundade. På skivspelaren snurrade

Hendrix – Purple haze. Det sista han kom ihåg innan allt blev svart, några

sekunder senare, var att kvinnan i hans knä sa:

- Jag älskar lila!

Lila skulle den bli. Grov flake. "Purple Passion" skulle den heta.

Kapitel III

Lillen vaknade av att någon drog honom i håret och sa:

- Upp med dig! Så där kan du inte ligga!

Hans huvud var klart men kroppen ville inte lyda. Det susade svagt i öronen

och det kändes som om munnen var igenklistrad.

När han försiktigt öppnade ena ögat så såg han en rumpa som avlägsnade sig

under det att trosorna drogs upp över skinkorna. Samtidigt uppstod i hans

huvud ett brusande och kluckande ljud. Rumpan försvann bort ur synfältet.

Ljudet slutade.

Efter att lika försiktigt öppnat även det andra ögat insåg han vad rumpan med

trosorna hade menat. Han låg halvt avklädd på golvet och kramade

toalettstolens vattenlås. När han accepterat att en tjej just uträttat sina

morgonbehov ca 20 centimeter från hans ansikte - och att han missat det - så

började han röra lite sakta på ögonen.

Till höger om honom stod toalettborsten. Lite bortom den såg han en rejäl

dammråtta. Det vände sig i magen på honom och han hävde sig upp till

toalettringen. Efter att ha gjort sig av med maginnehållet så kände han sig

ganska fräsch.

De andra satt ute i köket och käkade frukost. En del av dem skrattade och

pikade honom för saker som han enligt dem hade gjort kvällen före. Han tog en

macka men den passade liksom inte i munnen. Drack lite avslagen Trocadero

och började nästan spy igen.

Den tjej som hade retats med honom igår var klart mindre kärvänlig nu på

morgonen och, tänkte han för sig själv, inte alls så vacker som han kom ihåg

henne.

På lördagen skulle bröderna och deras kompisar sticka till Tumba-strippen för

att titta när det kördes racing. Han trodde inte han skulle få följa med men

bröderna tog sin barnvaktsuppgift med lite större allvar så här dagen efter och

hade väl inte så lite dåligt samvete för det som hade hänt.

Klart han skulle med. Så att han inte gjorde några dumheter som dom sa. Lillen

förstod plötsligt att, förutom att han hade haft sin första fylla så han hade

utpressningsmaterial mot sina bröder för åtminstone ett år framöver.

De packade in sig i ena brorsans Opel Coupé 71:a och i en av de andra

killarnas Opel Diplomat Coupé 66:a, en av 300 tillverkade som ägaren

mycket noggrant påpekade, och tog Huddingevägen till Tumba.

Lillen hamnade i baksätet på Diplomaten mellan tjejen från igår, Milla som hon

visade sig heta, och en annan tjej. Han njöt av v-åttans muller och värmen från

låren på var sin sida. Livet kanske inte är så dumt ändå tänkte han.

Killarna tävlade lite på vägen dit. Ju fortare det gick desto mer närmade sig

tjejerna Lillen. De pep, skrek och skrattade på samma gång.

Han fick på detta sätt ytterligare belägg för hur tekniska ting samverkade med

biologin för att göra kvinnor mer lättillgängliga.

Väl framme vid industrirakan i Tumba var det med viss saknad han lämnade

bilen och följde med de andra för att titta på racen. Först ut var en vit

Thunderbird –56 och en häftigt motivlackad Fairline –64 som skulle göra upp.

T-birden vann efter att 64:an spann bort sig. Sedan var det en vit hemi-Cuda

mot en Nova och där var det Novan som var en kofångare före.

En trimmad Duett körde ensam och lyckades lämna bakaxeln kvar på

startplatsen. Efter "Dutten" var det inga fler som hade något att göra upp om

så de som hade "svennebilar", som Lillens bröder kallade det, började köra

mot varandra. Det var dags att åka hem. Precis när de skulle gå tillbaka till

bilarna hördes ett ilsket brölande närma sig.

Det var en kille på en moped.

Mopeden visade sig vara en riktig raket. Ur flera bemärkelser.

Dels så gick den som ett skållat troll och dels så var den byggd på ett, som de

äldre killarna kallade det, raketarsle. Killen hade inte lagt ner så mycket tid på

hur den såg ut men desto mer på att få den att gå fort.

Det riktigt ylade om motorn. Det var en Sachs. Moppekillen drog en repa och

lyfte framhjulet högt i luften på ettan. Framhjulslyftet var inte ett sådant som

Lillen sett killarna i skolan göra, dvs killen ryckte inte upp framhjulet utan det

var ren motorkraft som vred upp det.

Lillen stod som förstenad. Det hade han inte funderat på tidigare.

Hästkrafter.

Sakta började hjärnan lägga ihop hästkrafter, fart, spänning, ljud och kopplade

samman det med pipande, skrikande och skrattande tjejer. Han förstod att det

inte skulle räcka med att ha en moppechopper som bara såg bra ut.

Den måste vara snabb och stark också för att verkligen ge effekt på tjejer!

En Sachs skulle det bli. En riktigt fet Sachs.

Kapitel VI

På vägen tillbaka kunde han inte släppa minnet av raketaren.

Han pratade och pratade om moppen och tjejerna nickade lite förstrött. Lillen

kunde bara inte släppa intrycken och fortsatte sitt malande om hur den gick

och hur den lät. Milla sa till slut:

- Nu får du sluta tjata om den där moppen!

Lillen kände sig snopen och skämdes lite. Han hade ännu inte förstått att man

inte ska trötta ut sin omgivning, speciellt inte kvinnor, med detaljerna kring

sitt fordonsintresse.

Det började snart bli dags för sommarlov och i och med det gick Lillen över till

själva verkställandet av sin dröm.

Lillen visste att föräldrarna inte skulle se med blida ögon på införskaffandet av

en moped. Han var för ung, mopeder var dyra och dessutom slösade dom med

jordens ändliga resurser. Det var ett absolut måste att gå mycket strategiskt

till väga.

Vid tidigare diskussioner om sommararbete hade föräldrarna gjort klart för

honom att eventuella inkomster skulle sparas och användas till en framtida

klassresa. Lillen hade helt andra planer.

Det gällde alltså dels att jobba så mycket att pengarna räckte till att redovisa

en viss peng till klassresa och ändå ha kvar medel till projektet. Dels hitta ett

sådant jobb att han hade tid och möjlighet att genomföra moppebygget på

arbetsplatsen.

Han insåg också att de pengar som han skulle kunna dra ihop inte skulle räcka

till allt det han planerade. Det gällde att själva inköpskostnaden var så liten

som möjligt och att han kunde tillverka många av delarna själv.

Det gällde alltså att jobba på ett ställe som gav tillfälle och möjlighet till allt

detta. En mekanisk verkstad.

Han ordnade själv så att han fick sommararbete på Svea Bil i Ulvsunda.

Firmans huvudsakliga arbete var att rikta axlar och kardaner.

En av hans klasskamraters pappa arbetade där och han visste genom honom

att de hade en komplett maskinutrustning. Lillen övertalade sina föräldrar

genom att förklara att han ville ”arbeta med händerna och komma närmare

arbetarklassen – ta sitt ansvar och bryta klassgränserna”.

Detta var ord som han visste var ”rätt” och som han hört vuxna sluddra fram

under livliga diskussioner runt vinflaskorna. Han utnyttjade därmed sin tidigt

inlärda vetskap om hur man säger det som folk vill höra för att sedan utnyttja

det i helt andra syften. Det var sjuttiotal helt enkelt.

Föräldrarna svalde det med hull och hår och var dessutom inte så lite stolta

över sin ansvarstagande son. Nu hade han skaffat sig basverktygen.

Att minimera inköpspriset var av största vikt. Lillen grunnade mycket på det

problemet och tyckte sig ha kommit på en lösning.

Han talade med en av sina bröder, efter att först svurit honom till tysthet under

hot om avslöjande angående den första ”itvingade” fyllan, om problematiken.

Brodern insåg att han satt i fällan och lovade att vara behjälplig. Ett par dagar

senare drog brodern ner honom till mopedrummet i källaren och visade honom

en moped.

Det var en Crescent 2000. Den var redan ombyggd till det som Lillen visste

kallades ”pygge”, det vill säga strippad på alla plåtar och hade limpa med

stötdämpare. Brodern sa:

- Den här har jag fixat till dig. Fråga inte var den kommer ifrån men så mycket

kan jag säga att den får inte synas ute i det här skicket och med den här

färgen! Nu har jag betalat av och nu vill jag aldrig mer höra talas om någon

utpressning.

- Utpressning? sade Lillen frågande och visade sin bästa oskyldiga min.

Lillen blev kvar i mopedrummet och undersökte sin alldeles egna moped.

Han insåg att han hade haft tur. Crescent 2000 hade han sett flera vilda

byggen på vid sitt besök på Hot Rod Show. Det var ett bra utgångsläge.

Han provsatt och fingrade på allting. Motorn såg inte ut som den han hade sett

på raketaren. Den här hade kåpor runt cylindern och det satt ett skovelhjul

innanför den ena sidokåpan. Han misstänkte att det var det som kallades

fläktkylning.

När han synat det hela en stund kunde han inte hålla sig längre utan fällde ut

kicken och trampade till. Pyggen tog ett skutt framåt och framhjulet studsade

in i väggen. Lillen förstod att en växel låg i och provade med de två handtagen

på styret. Ett av dem måste vara kopplingen.

Efter att ha provat det högra och fattat att det var frambromsen så klämde han

in det vänstra och kände att han kunde rulla moppen lite fram och tillbaka.

Därefter kickade han till en gång till.

Motorn gav ifrån sig ett ”fluffande” läte. Lillen försökte igen men inget mer

hände. Han gick därefter över till att försöka växla. Efter lite rullande fram och

tillbaka under det att motorn ”fluffade” så kom han fram till att det måste finnas

fyra växlar i den här motorn.

Lillen var lite fundersam över detta. Till och med hans cykel hade ju fem

växlar. Han hade inte en aning om vilken tur han hade haft. Motorn var en

fyrväxlad, ostrypt 4,3 hästars Sachs och hade sitt ursprung från en norsk

Tempo som på olika villovägar tagit sig till Sverige.

Inget av detta visste Lillen. Det skulle dock få mycket stor betydelse i

framtiden.

Lillen hade i och med att motorn inte startat förstått att han måste lära sig mer

om motorer för att projektet skulle kunna ros i hamn och flickfrågan lösas.

Ytterligare en pusselbit i spelet mellan teknik och biologi var lagd.

Efter att på omvägar ha införskaffat ett gammalt instruktionshäfte vid namn

”Skötsel och framförande av moped” och lånat boken ”How to tune two-stroke

engines” av en kusin gick Lillen till verket.

Under sista veckan innan skolan slutade så slukade han dessa skrifter under

nätterna och lärde sig dem, bland annat med hjälp av en engelsk-svensk

ordbok, i det närmaste utantill.

Motorn var inte längre ett mysterium även om han tyckte de två lärokällorna

närmade sig tekniken på förvirrande olika sätt. Han accepterade dock detta

och tänkte att så är det ju med allt här i livet

Den första natten på sommarlovet drömde Lillen. Hans intensiva läsande om

portformer, porttider och hur man skulle framföra sin moped med största

respekt för djur, natur och medtrafikanter blandades samman med det vanliga

drömtemat – tjejer.

I hans drömsömn portade han flickor, motorer klämdes på sina bröst, tjejer

hade styre och mopeder hade hår.

Även i den djupa sömnen gjorde sig samvetet påmint och han drömtänkte...

Undrar om det är det här som dom menar med mansgris?

Kapitel V

Sommaren hade gått.

Skolan skulle börja om tre veckor och Lillens plan hade framskridit så pass

långt att mopeden stod nästan klar i förrådet på Svea Bil. Föräldrarna hade

mottagit 600 kronor till klassresan, och förklarat sig nöjda med denna summa.

De var lyckliga bara av att se den förändring deras son genomgått under

sommaren. Han verkade så vuxen, förståndig samt hade så mogna inlägg i

debatterna om arbetets värde och arbetarklassens villkor.

Föräldrarna tillskrev denna plötsliga medvetenhet sommararbetet och hade

varit fullkomligt nöjda med situationen utan att han gett dem pengarna. Som

tur var hade inte Lillen en aning om detta.

Skulle han förstått hur lyckliga hans föräldrar varit och därmed inte gett dem

de 600 kronorna hade det löst hans sista problem. Hur mycket han än slitit

och arbetat hade han inte haft råd med det sista och kanske viktigaste

attributet på moppen. Kromet!

I övrigt så hade projektet ”brudmagnet” gått i princip som han tänkt sig.

Kvittona i cigarrasken, som han hade gömd längst in i garderoben, var från

Hobbex, Alvars i Vargön, Orion Moped & Cykel i Stuvsta, Huddinge Moped och

MC, Model Auto Supply och en lokal skomakare.

I skåpet på jobbet låg förpackningar med spetskupolmuttrar, navborstar,

handtagsgummin med inbakad flake, malteserkorsbackspegel och bakljus,

”Hothead”-dekaler, fjäderklädda stötdämpare och ett par tunna, polerade

aluminiumstänkskärmar.

Mycket av det han från början skrivit på sin lista över ”måsten” hade han själv

tillverkat eller fått hjälp av killarna på verkstaden att göra.

Han hade haft otrolig tur när han hade fått sommarjobbet på Svea Bil. Alla de

som arbetade där hade engagerat sig i hans bygge och var och en hade

bidragit med sin kunskap och erfarenhet.

Gaffeln var förlängd, bakvaggan var kortad, nya fästen hade tillverkats för

king&queen-limpan och stötdämparna. Det hade svetsats kätting till

skärmfästena och gjorts fästen för framflyttade fotpinnar.

En av smederna på firman hade jobbat över en kväll och spiraldragit klen

fyrkantsbalk till sissyn.

Motorn hade fått lagren bytta och Lillen hade själv med hjälp av roterande

slipstift portat cylindern efter det han lärt sig genom att läsa den engelska

trimboken.

Originalförgasaren var upptagen till 15 millimeter och dessutom D-portad.

Han hade räknat ut att det gjorde att portarean motsvarade en 16,5

millimetersförgasare. En kille på verkstaden körde en sprillans Kawasaki 750

tre-pip och hade förklarat för Lillen att utan en riktig expansionskammare

spelade det inte någon roll vad han gjorde med motorn.

Lillen hade genom sin bok redan förstått det men tyckte att den där ”bullen” på

röret var ful och skämde utseendet på moppen. Han var lite orolig för hur den

skulle påverka hojen som ”magnet”.

Efter mycket övertalning så gick han med på att få hjälp med att tillverka en

kammare.

Kawa-killen tog med sig ett papper till jobbet med en förfärlig mängd formler

och uträkningar. Lillen blev fascinerad och försökte lista ut hur det fungerade.

Utan framgång. Han förstod att de inte kommit till de här formlerna i matten än.

Arbetskamraten tog den extra 32 millimeters krök som lillen skaffat. Slitsade

upp den, la i en bit och gjorde kröken konisk.

Sedan fick Lillen klippa plåt efter mallar och rulla dem till koniska rör. När alla

delarna var klara hjälptes de åt att svetsa ihop allt. Sista biten gjorde Lillen

själv i kopparrör.

Det var långa tvådelade upsweeps som var bockade för att följa sissyns vinkel

mot skyn. Snedkapade i änden och han planerade att måla rött inuti. Sissyn

fick ett påsvetsat fäste för att skruva rören i.

Kawa-killen hjälpte också Lillen med att få till länkagen för växel och fotbroms.

Killen hade själv gjort tillbakaflyttade pinnar till tre-pipen och hade några

kulleder och stänger kvar.

När allt var tillverkat byggde Lillen ihop hojen för att kontrollera att allt satt

som det skulle och att inget viktigt var glömt. Han ”jobbade över” ända fram till

11 på kvällen med att sitta och lyckligt glo på moppen.

Hans föräldrar var något upprörda och mumlade något om barnarbete men

lugnades av Lillen med att han måste vara "solidarisk och göra sin del för

arbetslagets bästa". Dagen efter plockades choppern ner i delar igen.

Han hade fått låna lackboxen och lackat ramen, gaffeln och vaggan med lila

flake och sedan strött extra grov flake, som han köpt på MAS, över detta.

Sedan hade han klarlackat ordentligt.

Efter att ha fått på några lager klarlack hade han gjort en motivlackering. Lillen

gjorde denna genom att klippa ur en ganska liten bild ur Colorod och limma

fast den på ramen. Bilden var av en –36 Ford och över bilen stod texten

”Street is Neat!” Sedan var det bara att klarlacka ännu mera.

Lillen hade läst om hur man skulle mellanslipa och lägga på många lager

klarlack för att få det rätta djupet på lacken och han hade följt detta till punkt

och pricka. Lacken var gnistrande, djup och levde verkligen upp till projektets

namn – ”Purple Passion”.

Det enda som han varit tvungen att lämna bort, på riktigt, var sadeln. Han

hade kikat i affärer och kataloger men alla limpor var så stora. De skulle inte

passa på den lilla moppechoppern.

Han löste det genom att gå till en kompis pappa som var skomakare och visa

en katalogbild med måttangivelser och fråga,

- Kan du göra en sådan här - fast mindre?

Det kunde han och ett par veckor senare hämtade lillen ut sin

king&queen-limpa med texten ”Sit on it!” broderat på ”queen”-delen. Limpan

kostade 120 kronor. Det gjorde ett stort hål i Lillens ekonomi men han ansåg

att det var ett måste.

Allt var som sagt i det närmaste klart. Utom det viktigaste.

Kromet.

Lillen hade listat vad som behövde kromas. Det var:

Avgassystemet

Tanken

Sissyn

Kätting-skärmfästena

Tiden började bli knapp.

Skolan började som sagt om tre veckor. Detta var en absolut tidsgräns. Han

skulle inte vara utan tjej en termin till.

Vid det här laget var Lillen så fokuserad på kopplingen mellan moppechoppern

och hans chanser med flickor att de två sakerna var mer eller mindre

oskiljbara. Han hade inga pengar kvar att kroma för.

När han kom till arbetet på måndagen, två veckor innan skolan skulle börja

och den sista veckan av sommarjobbet på Svea Bil, var han helt desperat.

Han kunde inte tala om något annat än krom och hans arbetskamrater smålog

och skakade på huvudena bakom hans rygg. Han gick som i dvala och gjorde

sina uppgifter. Han hjälpte Arne att balansera en kardanaxel och höll på att bli

av med fingrarna i den snurrande chucken. När han bar iväg den färdiga

kardanen höll han på att slå ner en av de andra med den tunga pjäsen. Han var

helt enkelt inte med.

Det var inget mer att göra åt moppen och problemet med kromet hade han inte

löst. För första gången under den sommaren åkte Lillen hem utan att meka

något med sitt projekt. Delarna fick ligga som de var ute i förrådet.

Han var modstulen och visste inte vad han skulle göra. Han låg vaken på

natten och kände paniken av att misslyckas krypa över honom.

Ingen tjej, ingen tjej... ingen moped, ingen tjej... ingen moped.

På morgonen var han så dålig att hans mamma tvingade honom att ligga kvar

samt ringde och sjukskrev honom. Dagarna gick och Lillen blev mer och mer

apatisk. All kraft hade runnit ur honom och hela sommarens ackumulerade

trötthet vilade över honom där han låg.

Fredag morgon ringde de från Svea Bil, talade med Lillens mamma och undrade

om han inte skulle komma sista dagen. De ville som det heter ”fira av” honom

med tårta.

Lillen orkade bara inte. Mamman förklarade att sonen fortfarande var sjuk och

att de inte visste vad som var med honom.

Klockan tre på fredagen ringde telefonen hemma hos Lillen. Han var, då båda

föräldrarna var på jobbet, ensam hemma och kände sig tvungen att svara.

Långsamt tog han sig till telefonen och lyfte luren.

- Lillen.

- Hej det är Arne! Hur är det med dig?

- Inget vidare.

- Vi tänkte att vi skulle pigga upp dig lite så vi har ordnat en överraskning. Vi

tycker det har varit så kul i sommar när du varit hos oss. Alla har känt sig lite

yngre och det har varit mer fart på firman än på länge. Vi tycker det är så synd

att du inte kunde vara här den sista veckan också.

- Ja, det är trist, ni får äta tårta utan mig.

- Ingen tårta. Du, Lillen, lägg ifrån dig luren och så går du ut på balkongen.

- Varför då?

- Gör bara som jag säger nu!

Lillen lade ifrån sig telefonluren och gick med trötta steg över

vardagsrumsgolvet. När han nästan var framme vid balkongdörren hörde han

hur ett högljutt, bluddrande smatter satt igång utanför.

Han öppnade balkongdörren och klev ut. På gatan stod ett par av killarna från

Svea med hans moped. En av killarna stod gränsle över den och varvade

motorn.

Blåröken steg upp mot honom och han drog in den i lungorna. Lillen sög i sig

doften och kände hur han uppfylldes av energi. Ett rus steg upp genom hans

kropp och när det nådde stämbanden kom det ett skrik av lycka.

- JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA! MOPEEEEEEEEEEEED!

Han sprang ut på gatan och glömde att han var halvklädd och sjukskriven. Väl

på gatan rusade han fram till moppen och sprang nästan omkull

arbetskompisarna.

Den stod där – med kromad tank, avgassystem, sissy och kättingar. Helt

färdig och motorn puttrade på tomgång.

Den ene av killarna sa:

- Vi skramlade till kromet och la in lite övertidsarbete.

Den andre sa:

- Lycka till med tjejerna.

Kapitel VI

Lillen satt bredvid choppern i mopedrummet.

Han strök med handen ner över den kromade tanken, följde ramen upp över

limpan och fortsatte hela vägen upp till toppen av sissyn. Utan att han visste

det så var det med samma känsla som när en man smeker en kvinnas

självklara kurvor från vaden upp till nacken.

Inte desto mindre gav det honom en känsla av frid och upphetsning på samma

gång. Handen följde vaggan, motorn och framgaffeln ända fram till navet. En

rysning gick genom Lillens kropp.

En darrning och en känsla av oändliga möjligheter. En väg utan slut. En oändlig

horisont och en förnimmelse av något större. En början på ett nytt liv.

Den sista veckan av sommarlovet ägnade Lillen åt att lära sig köra moped.

Föräldrarna var på landet och han var återigen ensam med sina äldre bröder i

förorten.

Under dagarna sov han den rastlöses oroliga sömn och om nätterna piskade

han och mopeden höghusens fasader med utdragna ylande kaskader av

avgasljud. Insugsljudet flämtade sitt – Baaaaaaah, bhaaaaaaaaaaaa, när han

rappade till motorns hästar med snabbgashandtagets snärtande vajerpiska.

För varje natt blev han djärvare.

Lillen och moppen jagade månen genom natten och luftens fuktighet gav

motorn ytterligare kraft att söka vägar som han aldrig förut mött.

Fredagskväll i slutet på augusti.

Skolan skulle börja på måndagen. Motorn skrek ut sin lust att utforska

gränserna och den förde honom till Rågsveds centrum.

Han lät moppen sakta glida upp på gångvägen som ledde fram till målet för

resan. Det verkliga testet på hur pass väl han lyckats. Ungdomsgården.

Strax innan Lillen körde in på planen framför Rågsveds ungdomsgård växlade

han ned till ettan och gav fullgas. Han lutade sig inåt i kurvan och svängde in

på scenen.

Med ett rappt ylande ökade varvet till ett crescendo. Lillen klippte i tvåan och

gav allt som fanns. Framhjulet lättade från asfalten och när det kom ned igen

vred sig moppen i kast fram och tillbaka.

Adrenalinet pumpade och det enda han såg genom den lilla korridor av klarsyn

som upphetsningen medgav var en grupp människor samlade kring några

mopeder vid sidan av entrén.

Lillen lät motorn varva ur på tvåan och med en yvig stoppsladd kom han och

moppen till halt en halvmeter från en blå Crescent 50SS med orange skinnfäll

och högt texas.

Med en till synes nonchalant min klev han av sitt bygge och fällde ned stödet.

Nu hade han gjort sin storstilade, i hjärnan så många gånger genomförda,

entré.

Han stod där ensam och visste inte vad han skulle göra av sina händer, fötter

och bultande hjärta.

Hela synfältet kom gradvis tillbaka. Lillen stod och fingrade lite fumligt på

styrets ena handtag och kunde för sitt liv inte komma på vad nästa steg var.

När hjärtat och hjärnan lugnat sig så pass att han blev medveten om

omvärlden märkte han att allt var fruktansvärt tyst.

De andra stod med öppna munnar och stirrade. Han kom på sig själv med att

tänka – vad är fel? Vad gjorde jag för fel? Lillen hade inte gjort något misstag

men det som i hans fartfebriga hjärna tagit timmar hade för de omkringstående

varit över på ett par sekunder.

De hade hört ett ilsket avgasvrål, sett en moppe utan dess like göra

framhjulslyft och orma sig fram med vrålande motor för att sedan stanna precis

innan Benkes 50SS. De hade sett en kille kliva av moppen som om inget

speciellt hänt.

De var helt enkelt i ett tillstånd av chock, förvåning och sist men inte minst

var dom mäkta imponerade. Detta förstod inte Lillen. Han försökte komma på

vad som blivit fel.

Den förste som kom fram till honom var killen med 50SS:en.

- Ball moppe!

Lillen hummade till svar.

- Hur fort går den?

- Ingen aning.

Det slog Lillen, samtidigt som han sa det, att det hade han faktiskt inte den

minsta aning om.

När väl den första kontakten var tagen så började de andra samla sig kring

Lillen och hans moppechopper. Kommentarerna och frågorna haglade och han

gjorde sitt bästa för att besvara dem.

Tuff sa några. Häftig sades också. En tjej med lång lugg som hängde ned i en

våg framför ögonen sa att den var söt.

Lillen kände sig lite nöjd. Ball var annars det vanligaste uttrycket. Det som de

flesta ändå ville veta var hur fort den gick och Lillen svarade varje gång

sanningsenligt – att han inte visste.

Ebba Grön hördes ut genom dörrarna från ungdomsgården och killen med

SS:en frågade Lillen om han ville ha en cigg. Lillen tackade ja och försökte se

ut som han rökt förut.

Han stod och försökte se verkligt tuff ut men röken ville inte ta rätt väg hur

han än gjorde. Mellan hostattackerna hade han ändå tid att förstå att han och

moppen var i centrum av allas uppmärksamhet. Precis när en söt tjej hade

närmat sig honom med frågor och hans hjärta börjat bulta i insikten om att han

kanske hade lyckats blev det återigen tyst i gruppen.

Sakta delade sig leden och fram kommer en lång kille med skinnjacka.

- Tja.

- Hej.

- Och vad har vi här då?

Lillen visste inte vad han skulle svara och killen verkade rätt hotfull.

- Har du byggt den själv?

- Ja.

- Hur fort går den?

- Vet inte.

- Tycker den ser rätt löjlig ut

Killen verkade lite äldre och Lillen tyckte att han var rätt obehaglig.

- Vad är det för skit du kommer dragandes med? Går den nåt eller ser den bara

ut?

Skinnjackan böjde sig fram över moppen och tittade på motorn och en tjej

viskade i Lillens öra

- Det är Stigge. Han har den snabbaste moppen och är jävligt tuff. Ingen vågar

köra mot honom.

Lillen förstod inte vad det hela handlade om. Vad hade det med honom och

hans moppe att göra? Han ville träffa tjejer och det var enda anledningen till

att han hade genomfört sitt projekt.

- Den här går till slakt! Jag hänger av dig som skit. Vad ska vi köra om?

- Vad då ”köra om”? Vad menar du?

- Hörru, din lilla skit, här kommer du och sticker upp med din lilla skitmoppe

med påhängt krafs och spelar Allan och sedan frågar du – ”vaddå köra”! Om

en timme så möts vi vid skolan och då kommer jag köra skiten ur dig! Dyker

du inte upp så kommer jag jaga dig till döds och slakta din hoj för skojs skull!

När Stigge vänt sig om och gått backade gruppen bort några meter från Lillen

och ett lågmält mumlande uppstod.

Lillen kunde uppfatta små stycken av det som sades. Det gick ut på att det var

synd om Lillen och att Stigge skulle göra mos av honom och moppen. Sakta

började gruppen dra sig ytterligare bortåt.

En tjej dröjde sig kvar. Det var hon som, när Stigge dök upp, viskat i Lillens

öra. Tjejen kom fram och sa:

- Vet du var du ska?

- Nää.

- Kom ska jag visa dig.

- Vad handlar det om?

- Du måste köra mot Stigge och den som vinner får göra vad den vill med den

andres moppe. Stigge har varit obesegrad i flera år nu och det är inte så ofta

han behöver köra längre. Motståndarna har tagit slut. Det brukar vara dom

som söker upp honom. Har inte sett att han utmanat någon som med dig på

länge. Går din moppe fort?

- Det tror jag. Den varvar ur på alla växlarna i varje fall.

- Men HUR fort går den?

- Jag vet inte, det är sant!

- Stigges moppe gör över hundra.

Lillen och Stigge stod jämsides och varvade sina motorer.

Det hade börjat småregna. Stigge hade en KS50 och Lillen hade tittat på den

ur ”brudmagnet”-perspektiv och kommit fram till att den såg för taskig ut.

Det enda som var gjort med den var att han tagit bort sista biten på

bakskärmen och satt på grovnabbade däck. Den såg stor ut. Motorn var skitig

men lät rätt vass. Det slamrade och levde.

Lillen hade sett att avgaskröken såg väldigt grov ut men att det satt en vanlig

ljuddämpare på den. Stigge hade varit väldigt kaxig och vräkte ur sig den ena

hotelsen efter den andra.

Det här var inte vad Lillen hade räknat med och han kunde inte förstå hur han

skulle kunna överleva att bli av med moppen nu när han smakat på

uppmärksamhetens sötma. Han måste vinna.

En av tjejerna ställde sig mellan mopparna och lyfte armarna.

När armarna föll släppte Lillen kopplingen och lutade sig framåt.

Bakhjulet spann ett par meter men greppade sedan den våta asfalten. Dappen

bredvid höjde framhjulet i skyn och Lillen fick genast ett par meters ledning.

Lillen vred gashandtaget i botten och ettan varvade ur. Han snärtade till

kopplingen och växlade upp.

Dappen var ifatt och hade ännu inte växlat. Den gick om och Lillen lutade sig

instinktivt framåt för att hjälpa moppen genom luftens motstånd. När Sachsen

kommit halvägs genom tvåan hörde han hur dappen växlade.

Lillen kom upp jämsides och Stigge gjorde ett utfall åt hans håll. Dappen

törnade mot Lillens högerben och han fick ett kast men höll sig ändå kvar

någorlunda på kurs.

Sachsen ylade på övervarv och Lillen stampade i trean nästan utan att koppla

ur. Dappen gick förbi, fortfarande på tvåan och Lillen såg bakljuset som ett

argt öga framför sig.

Sakta närmade han sig. Motorn brölade till på fyrtakt och han böjde sig snabbt

ned till munstycket. Vred ett kvarts varv och fick den att gå rent.

Precis när han var ikapp växlade KS50:in till trean och Sachsen gav sitt

yttersta innan han klickade i fyran. Han blev rejält efter.

Stigge hade 5-6 meter på honom nu och Lillen lutade sig ner så mycket han

kunde. Motorn arbetade för att komma upp i varv och Lillen var tårögd av

fartvinden.

Han hörde Dappen skrika på fullvarv framför honom och väntade på att Stigge

skulle växla till fyran och därmed försvinna bortom hans räckhåll. Han såg för

sin inre syn hur nederlaget skulle se ut. En klump av illamående växte i

magen.

Dappen fortsatte att vråla men ljudet hade en ihållande ton och varvet ökade

inte längre. Plötsligt förstod Lillen att dappen inte hade en fjärde växel. Lillen

såg att han sakta men säkert började närma sig.

Strax innan han var uppe jämsides kom kicken av kraft när varvet kom till rätt

nivå. Lillen tittade över axeln när han passerade och såg ett uttryck av

blandad misstro, besvikelse och kanske en liten gnutta lättnad i den andres

ansikte.

Lillen rundade vändpunkten och gav allt på vägen tillbaka. Han stannade vid

de andra och stängde av motorn. Stigge kom sakta åkande och stannade, med

motorn igång, han sa:

- Fick något skit med förgasaren. Den gick inte som den skulle. Jag vill köra

igen.

En av dem i gruppen vädrade en sensation - kanske ett sätt att slippa ha

Stigge som ledare mer och sa

- Så har det aldrig gått till förut! När du vunnit har det aldrig blivit omkörning!

Lillen vann och det är som det är. Din moppe är hans nu.

- Ta den ifrån mig om ni kan!

Stigge klickade i en växel och försvann bort i mörkret.

- Efter honom, ropade någon och killarna i gänget sprang efter Stigges

försvinnande avgasljud.

Lillen blev kvar, satt och pustade ut och de andra som var kvar samlades runt

honom. Det var nästan bara tjejer. En av dem hoppade upp bakom Lillen på

limpan. Hon höll om honom och viskade i hans öra

- Kom så sticker vi. Jag vet en fest som är ff.

Lillen startade motorn, la i en växel och varvade motorn.

Nu har det börjat – tänkte han.

Det nya livet...

Kapitel VII

Tjejen...

Cia, som hon visade sig heta, som hoppat upp bakom honom på pyggen hade

visat vägen hem till en av sina kompisar. Festen var mycket riktigt föräldrafri.

Musiken stod på högsta volym och lägenheten var full med folk.

Lillen och Cia gick bara rakt in genom den öppna entrédörren och slängde sig

ner i en soffa. Det dröjde det inte många sekunder förrän hon lutade sig mot

honom och började nafsa med läpparna i hans örsnibb.

Hennes andedräkt var varm och han vred ansiktet mot henne. Deras läppar

möttes och Lillen visste att nu skulle det kyssas. Cia öppnade sin mun och

han såg tungan närma sig. Han var ovan och kände sig nervös.

Kyssen var varm och blöt. Hon stack in sin tunga i Lillens mun och cirklade

med tungspetsen. Lillen tyckte nästan att det var lite obehagligt. Cia lade en

hand bakom hans nacke och pressade in tungan ännu längre.

Hon smakade cigarett, öl och Hubbabubba-tuggummi. Han ville andas men

vågade inte. Till slut tog syret slut och han drog sig häftigt undan.

- Du är inte så van va? sa hon och tittade på honom.

- Jodå.

- Man måste andas genom näsan. Så här...

Hon reste sig upp, tog ut tuggummit och satte sig gränsle över honom. Hon la

armarna om hans hals, böjde sig fram och lade huvudet på sned.

Lillen såg återigen munnen närma sig och den här gången kändes det lite

bättre. Kyssen var lång och Lillen kände Cias bröst häva sig mot hans. Han

lade sina händer på hennes rygg och kyssen bara fortsatte.

- Andas, mumlade Cia utan att ta bort munnen.

Lillen drog in luft genom näsan och de pressades mot varandra ännu mer.

Han släppte ut luften och drog in en ny omgång. Plötsligt började något hända.

En känsla liknande varm yrsel spred sig i hans huvud och ner längs ryggraden.

Hans tunga började utforska Cias mun och läppar.

Händerna gled över hennes ryggslut och fortsatte till stjärthalvorna. Hennes

svarta Puss&Kram-jeans var som ett andra skinn och han kunde känna

värmen genom tyget. Han andades djupare och djupare. Pirrningen utefter

ryggen hade nått ner mellan benen och Lillen började känna att ett praktstånd

var på gång.

- Bara av att kyssas, tänkte han. Hon kommer märka det!

Samtidigt kunde han inte avsluta kyssen. Cia började skruva med höfterna och

Lillen kände att han höll på att förgås av upphetsning. När det var som bäst

drog sig Cia bort.

- Mmmm, mysigt, sa hon. Jag är törstig, ska vi kolla vad som finns?

Lillen blev helt ställd. Han hade glömt allt runt omkring och var vimmelkantig

av blodets pumpande genom kroppen.

Cia reste sig och gick iväg. Lillen satt där och var både glad och förvirrad. Han

tog en av kuddarna i soffan och lade den i knät för att dölja att flaggan var i

topp. Han tänkte.

- Varför slutade hon om hon tyckte det var mysigt?

Cia hade varit borta en stund och han hade hunnit lugna ner sig.

Lillen började undra vart hon tagit vägen. Han reste sig och gick ut till köket.

Cia och några andra tjejer stod med huvudena tätt ihop och snackade.

När de fick syn på honom for de isär, skrattande och flamsande. Lillen kände

sig obehaglig till mods och förstod att dom pratat om honom.

- Vill du ha en grogg? frågade Cia.

- Ja, tack.

En av de andra tjejerna gick fram till ett skåp och tog fram några spritflaskor.

Hon öppnade dem och hällde en liten skvätt ur varje flaska i ett glas. En skvätt

Fanta hälldes i som avslutning. Tjejen tog glaset och fnissade.

- Här, det här kan du behöva, sa hon till Lillen.

Lillen tog emot glaset och drack ur allt i ett svep.

- Ojdå, han har visst bråttom med det där också, sa en av dem medan de

andra skrattade.

Lillen kände hur groggen spred sig i kroppen och känslan var inte så lite lik

den han hade haft i soffan för en stund sedan.

Han stod där och mådde underbart. Rösterna och musiken kring honom blev till

ett enda sorl och Lillen mådde utmärkt. En känsla av förväntan på vad som

skulle kunna hända nu när han kommit till en ny del av sitt liv uppfyllde honom.

- Så här skulle det alltid vara, tänkte han.

Någonting ändrades plötsligt men Lillen kunde inte komma på vad det var.

- Det är tryckare! Kom, vi dansar, sa Cia.

Cia drog med sig Lillen in i vardagsrummet och ställde sig nära honom.

Hon la armarna om hans midja och lutade sitt huvud mot hans bröst. Lillen

blev som en stenstod.

- Vad gör jag nu? Jag kan inte dansa!

Paniken gick igenom honom som ett skenade tåg. Han kände hur han började

kallsvettas. Cia rörde sig lite i takt till musiken.

- Visst är Roddan bra! Jag har skivan, Atlantic Crossing, sa hon. Det här är

bästa tryckaren på slow-sidan, Sailing heter den.

Lillen hörde inte musiken. Han var upptagen med att inte svettas. Cia tog ett

steg bort från honom.

- Kom igen nu! Känn musiken, skrattade hon. Lyssna till takten. Det är bara

att följa takten!

Lillen fick plötsligt, efteråt för honom själv helt obegripligt modigt, ett infall och

drog henne till sig. Med sin hand tog han lätt under hennes haka och böjde sitt

huvud ned för att kyssa henne.

Hon mötte honom på halva vägen och medan de kysstes kände Lillen takten.

Han dansade tryckare. Med stånd. Med en tjej.

Lite senare kom det några äldre killar till lägenheten och stämningen blev

förändrad.

De hade ”röka” med sig fick han veta.

Lillen tyckte det verkade konstigt det där med den plötsliga uppståndelsen.

Cigaretter och rökning var tufft men det var inget som han hade någon större

personlig erfarenhet av. Han hade ju dragit sina första bloss bara några timmar

tidigare.

Han tyckte dock att de andra blev lite väl upphetsade av killarnas ankomst.

Snart satt dock alla som var på festen i vardagsrummet och rökte. Dimman låg

tät och Lillen tyckte det doftade annorlunda och ganska gott.

Cigaretterna gjordes för hand av de nytillkomna killarna. Det var flera som

delade på samma cigaretter. En av de äldre killarna som satt nära Lillen hade

en pipa. Den såg inte ut som en vanlig pipa. Pipan var rak och lite konisk.

Killen vände sig mot Lillen.

- Var det du som rastade Stigge?

- Rastade?

- Körde ifrån alltså, va.

- Ja.

- Fy fan va ball, va. Det var på tiden. Här, ta pipan och dra i dig. Förresten

behåll den, va. Jag bjuder! Det är så jävla skönt att höra att Stigge åkte på

däng!

Lillen tog den framräckta pipan och visste inte riktig vad han skulle göra med

den.

Han satte den mellan läpparna och drog in. Snabbt blåste han ut luften igen.

Killen som givit honom pipan flinade.

- Du är inte så van, va?

- Jodå.

- Du måste dra ned röken i lungorna och sedan kan du hålla andan en liten

stund så tar det bättre, va.

Lillen gjorde som han blivit tillsagd och konstigt nog så hostade han inte.

Först kände han ingenting.

Efter några bloss till började en sällsam känsla ta över hans hjärna. Han blev

lugn och fruktansvärt klar i huvudet på samma gång. Trött och pigg samtidigt.

Lillen lyfte sina händer och tittade på dem. Han såg varenda por, hårstrå och

veck som i förstoring.

Det konstiga var att han förstod sina händer. Han förstod vad de var och vad

de betydde.

Musiken som hitintills legat som en matta av ljud blev med ens helt förändrad.

Varenda ton var som ett utropstecken och Lillen förstod musiken lika bra som

sina händer.

Pipkillens ansikte dök upp alldeles nära Lillen.

- Fint, va? Marockan, sa ansiktet. Det finns mer varifrån det där kommer.

Ikväll bjuder jag. Imorgon får du köpa.

Lillen frågade vad det var för låt som gick.

- Hey Joe, Hendrix. Går jävligt bra till en holk.

Lillen hörde vad killen sa och förstod allt.

Allt var som förklarat. Inte ett bekymmer i världen. Han tittade sig omkring i

rummet och såg allt samtidigt.

Det var som en tavla. Hans syn spände över hela bilden och det fanns ingen

suddig ytterkant. Cia dök upp framför honom i tavlan.

- Får jag dra några bloss?

Lillen gav henne pipan och hon drog i sig röken.

-Kom vi dansar, sa hon.

Hon drog upp honom på fötter och ut på golvet.

Lillen dansade och det var som om kroppen hade ett eget liv. Han dansade

med sig själv. Med slutna ögon lät han musikens alla knivskarpa intryck dansa

med honom. Långsamt och helt fritt från musikens takt.

Festen avbröts av ett par mycket arga föräldrar som kom hem till sin dotter

och sin lägenhet bara för att finna att både dottern och lägenheten var

skändade.

Huruvida lägenheten kände sig skändad är osäkert. Dottern kände sig inte

skändad. Hon kände sig dock något öm efter att ha betalt sin del av den

upprökta kakan med sin mödom.

Alla gästerna försvann på ett ögonblick och Lillen var ute lika fort som de

andra.

Utanför stod pyggen och väntade på honom. Han låste upp den, öppnade

bensinkranen, flödade och kickade igång motorn. Cia kom fram till honom och

ropade över motorljudet.

-Vi kan väl höras?

Hon sträckte fram en lapp med ett telefonnummer och Lillen tog emot den.

Lillen stoppade ned lappen i jeansjackans bröstficka bredvid pipan. Han

klickade i en växel och släppte kopplingen.

Lillen och pyggen flög fram i natten.

Det var sensommar och natten var mörk. Alla kvällens intryck rusade genom

Lillens huvud när han matade på genom förorterna.

Motorn brölade och Lillen kände lyckan stiga genom kroppen. Han kunde inte

hålla inne allt utan växlade ned och gav fullgas samtidigt som han skrek rakt

ut för full hals.

- JAAAAAAAAAAAAAAAAJJJAAAAAAAAAAJAAAH!!!

Höghusområdenas gapande tomma fasader rusade förbi, motorn sjöng sin sång

och Lillen vrålade i duett med den.

Lillen närmade sig hemmet och saktade ned.

Han lät pyggen gå på lågvarv.

- Det är konstigt, tänkte han. Den ena njutningen SKA man andas för att kunna

njuta och den andra ska man INTE andas för att njuta.

Lillen hade ännu en gång blivit varse livets dubbelnatur - och - på måndagen

skulle skolan börja.

Han var redo...

Kapitel VIII

Måndag.

Höstterminens första dag.

Hela Lillens planering med moppeprojektet hade gått ut på att kunna komma

till skolstarten med en garanterad brudmagnet.

Det var tänkt att tjejerna i skolan helt enkelt inte skulle kunna motstå honom

när de såg vad han hade mellan benen. Lillen hade efter helgens upplevelser i

Rågsved förstått att han hade lyckats bra och kände sig ganska säker på

fortsatt framgång hos det andra könet.

Det var dock inte utan att han kände en stigande nervositet när han närmade

sig Kvarnbergsskolan.

Inför denna dag hade han polerat hela moppen så den gnistrade. Den lila

lacken var nyvaxad och djup. Dagen till ära hade han införskaffat en sadelfäll.

Den var orange med svartfärgade toppar.

Lillen hade ännu inte riktigt kunnat bestämma sig för om han gillade den.

Färgerna fungerade kanske inte perfekt ihop med lacken och så tyckte han att

den dolde lite för mycket av själva moppen.

En av hans äldre bröder hade dock sagt honom att utan en fäll så var moppen

inte komplett.

Lillen bestämde sig för göra ett stopp på vägen så han inte skulle komma för

tidigt till skolan.

Han räknade med att det var bäst att göra sin entré ungefär vid tio i åtta. För

att få mest publik så att säga.

Han passade på att köpa ett litet paket John Silver i kiosken bredvid

Tomtbergaskolan, och medan han handlade så samlades ett tiotal

mellanstadiekillar runt moppechoppern. De gjorde stora ögon och utan att

Lillen då visste det skulle två av killarna i den lilla gruppen själva senare bli

moppebyggare på grund av denna träff med Purple Passion.

Lillen hade stor show för småkillarna när han världsvant tände cigaretten och

kickade igång pyggen. Färden mot skolan återupptogs.

När han svängde in på skolgården och kom in på raksträckan som slutade vid

mopedparkeringen så gav han fullgas.

Motorn varvade ur på trean men Lillen växlade inte upp. Här gällde det att låta

så mycket som möjligt.

När han kom fram till moppeparkeringen tvärnitade han och låste bakhjulet.

Pyggen stannade lagom sladdande.

Lillen satte ned fötterna och lutade sig framåt med armarna över det höga

styret. Han satt bara där med blicken kisande mot ingenting och ciggen

hängande mellan läpparna. Röken stack i ögonen och han hade all möda i

världen att inte gnugga dem eller på annat sätt låtsas om besvären.

Han var hård. Han var någon att räkna med.

Det började genast samlas folk runt honom och precis som under fredagen var

frågorna först lite trevande för att sedan bli mer och mer rättframma.

Återigen kom frågorna.

- Hur fort går den?

- Vet inte.

- Rogges E-typ gör sjuttiofem! Vad gör den här?

- Vet inte men jag rastade en Zündapp i fredags.

- Dappar gör åttio bara man drar pluggen och tar ur ljuddämparn!

- Äh, lägg av, va. Brorsans Dappe gjorde nästan nittio när han tog bort dämpen

helt. Fy fan vare smattra! Han drog snuten vid sniffinghill. Snuten följde efter

men brorsan körde mellan träden å polisen fastna me cyllarna!

- Lägg av! Det va min brorsa som gjorde det där och det var på en Compact!

- Kom igen nu rå Lillen, hur fort går den?

- Vet inte.

- Men va tror du rå?

Lillen tänkte på Stigges Zündapp och att det hade sagts att den gjorde över

hundra. Purple Passion hade ju slagit Dappen. Han bestämde sig.

- Över hundra.

- Äh, lägg av, va!

- Det är säkert.

Just då kände Lillen en hand på sin axel och när han vände sig om stod Cia där

bredvid honom.

Hennes ansikte var allvarligt och den bestämda munnen formade, nästan utan

att läpparna rörde sig, frågan.

- Har du tappat bort lappen?

Lillen förstod ingenting.

- Näe. Går du här i Kvarnberga?

- Ja, jag börjar här nu. Vi flyttade till Stuvsta under sommaren. Varför har du

inte ringt?

- Ringt?

- Ja. Lappen!

Lillen förstod fortfarande ingenting.

Han hade ännu inte förstått ”ring-reglerna” och hur olika de uppfattas av killar

och tjejer.

- Jag väntade på att du skulle ringa!

Genom Lillens hjärna for mängder med förvirrade tankar och han kom inte på

en enda vettig sak att säga.

Han hade ju tänkt ringa men det hade bara inte blivit av. Det hade kommit en

massa saker i mellan. Hans föräldrar hade kommit hem från landet och det

hade varit massa pyssel med moppen och så vidare.

Han kände sig dum. Tystnaden blev besvärande.

- Vill du ha en cigg? drog han till slut till med.

- Ja, tack.

Lillen tog upp paketet med cigaretter ur bröstfickan och med det följde lappen

han fått av henne.

Den föll till marken och han böjde sig ned för att ta upp den. Han reste sig och

deras ögon möttes. Hon såg på honom med tom blick. De andra hade börjat dra

sig upp mot skolan. Det var snart dags att gå in.

Lillen och Cia stod kvar och rökte. Lillen låste moppen och tog av fällen från

limpan.

- Ska vi va ihop? sa Cia till slut.

Lillen blev återigen helt ställd och kom sig inte för med att svara.

Hans tvekan varade någon sekund för länge. Cia vände på klacken och började

gå mot skolentrén. Inringningssignalen började skrälla i högtalarna. Lillen

kände att det var nu eller aldrig.

- Cia, vänta!

Hon stannade inte utan vände sig bara om och fortsatte sakta backandes mot

skolan.

- Vänta!

Lillen sprang efter henne och när han kom fram stanna de bägge. Dom stod

ansikte mot ansikte.

- Jag vill vara ihop med dig, sa Lillen.

- Okej.

Det var det enda hon sa och sedan gick de upp och in i skolbyggnaden

tillsammans.

Den dagen och den följande veckan var mycket omvälvande för Lillen.

Han förstod att han själv ändrats väldigt mycket under den här sommaren.

Både psykiskt och fysiskt.

Den största förändringen var dock i sättet han blev bemött av de andra i

klassen och i skolan. Han var faktiskt någon helt plötsligt. Killar och tjejer som

aldrig skulle ha talat med honom förut kom nu fram och tog kontakt.

De snackade sommar, moppar, tjejer, öl, cigg och vilka som hade gjort ”det”

och vilka som inte gjort ”det”.

Lillen var med och han trivdes som fisken i vattnet. Han hade något att komma

med och när inte det räckte till så ljög han så att det verkade som han hade

det. Cia och han hängde ihop och träffades varje rast och hängde ute vid

moppeparkeringen.

Rökte, hånglade och snackade.

På fredagen var det dubbeltimme fysik.

Magistern, Hellsing, gick igenom hastigheter. Det var meter per sekund,

kilometer per timme, ljushastighet och ljudets hastighet i luft och så vidare.

Lillen var som vanligt intresserad och uppmärksam under lektionen. Han

gillade både fysiken och hur Hellsing lärde ut den. En tanke formades i Lillens

huvud. Han skulle räkna ut hur fort pyggen gick.

Lördag morgon stack Lillen iväg hemifrån under förevändningen att han skulle

göra ett experiment som han fått i uppgift av fysikmajjen.

Hans föräldrar hade helst velat att han skulle följa med och hälsa på farfar och

farmor men de hade accepterat att hans skolarbete måste gå före. De var

faktiskt ganska glada att se att han engagerade sig i pluggandet.

De hade på sistone tyckt han verkat så trött och frånvarande och varit lite

oroliga över hur det skulle gå med skolarbetet. Lillen hade tagit upp moppen ur

källaren och sedan hade han rullat ett par kvarter innan han vågade starta

motorn.

Föräldrarna visste ju fortfarande inget om moppen.

På väg och med god fart började han njuta av att flyga fram över asfalten.

Han var noga med att titta i malteserkors-backspegeln med jämna mellanrum.

Det gällde att hålla utkik efter polisen.

Backspegeln skakade kraftigt men Lillen var ganska säker på att han skulle

upptäcka en svart-vit bil genom den suddiga spegelbilden ändå.

Färden gick till Tumbastrippen.

Han hade inte glömt raketarens snabba färd där och tänkte att det kunde vara

ett bra ställe att testa toppfarten på.

Väl framme så tog han fram experimentutrustningen. Måttband, rutat block,

penna, krita och stoppur. Han mätte upp hundra meter mitt på rakan och

märkte ut det med krita.

Lillen stod i början på rakan och varvade motorn.

Han släppte kopplingen och kom iväg bra. Han hade precis varvat ur på fyran

då han passerade det första kritstrecket och samtidigt tryckte han igång

stoppuret. När han passerade det andra strecket stoppade han klockan.

Lillen bromsade in, vände och stannade där han lämnat påsen med grejer. Han

tog fram blocket och pennan och började räkna.

Klockan hade stannat på 4,5 sekunder. Med hjälp av detta räknade han ut att

moppen gjorde 79 km/timme. Lillen var besviken, förvirrad och konfunderad.

Hur kunde han köra ifrån en moppe som gör över hundra med en som inte ens

gör åttio?

Lillen visste ännu inte att det finns två saker här i världen som man måste

ljuga om. Som det rent av förväntas att man ljuger om.

Ingen vill ju egentligen höra sanningen.

Mopeders toppfart och lumpen.

Kapitel IX

Lillen och några stycken från skolan hade bestämt sig för att åka till Kvarnsjön

och ha ett litet strandparty.

Åtta mopeder körde Lännavägen ut mot Gladökvarn.

Vägen var lagom kurvig och asfalten jämn och fin. Färden gick i ganska låg

fart, för det satt en kille och en tjej på varje moppe. När de körde över bron vid

Orlången och skulle upp för backen fick mopederna bekänna färg.

Lillens trimmade moppechopper hade fördelen av att ha fyra växlar och han

använde dem för att hålla varvet uppe hela vägen till krönet. En av de andra

hade en Puch Mexico och även den hade fyrpetat, men det saknades kraft för

att hänga med i samma fart.

En rejält trimmad Zündapp hade kraften, men hade svårt att hitta rätt utväxling

med sina tre växlar. Lillen kom upp för backen och lätt pyggen rulla på

tomgång för att låta de andra komma ikapp.

- Sitter du bra? frågade han Cia.

- Mmmm, är det långt kvar?

Lillen ansåg i och med detta att han hade fått svar på sin fråga och att Cia

hade det bra.

Cia satt bakom honom och i ena handen hade hon en kasse mellanöl. Hon hade

ont i rumpan och handen hade i det närmaste domnat bort. Hon ansåg i sin tur

att hon svarat just det, att hon satt obekvämt.

När de andra kommit ifatt så gav de alla full gas nerför backen.

De laddade för att svänga av asfaltsvägen och ta sig upp för grusbacken som

ledde mot Gladökvarn och Kvarnsjön.

Den var lång, brant och slingrade sig uppför med långa svepande kurvor. När

de svängt av och kommit en bit upp i backen slog Lillen av lite på gasen. Det

var lösgrus och han kände att pyggens små hjul var på gränsen att tappa

greppet. Delar av vägbanan var som en tvättbräda och hela moppen skakade

och hoppade.

- Stanna då, skrek Cia plötsligt i hans öra.

Lillen stannade så fort han bara kunde. De klev av moppen.

- Vad är det?

Han trodde att något hade hänt, att hon tappat kassen eller att något lossnat

och fallit av moppen.

- Det gör ont i ändan, handen är alldeles vit och jag känner inte fingrarna

längre!

- Men du sa ju att du satt bra.

- Det gjorde jag inte alls det!

- Joho!

- Nähe!

Lillen förstod ingenting.

Han hade ju frågat om hon satt bra och hon hade ju svarat ”ja”. Cia i sin tur

tyckte att hon varit mycket tydlig med att hon satt väldigt illa och ville stanna

en stund för att vila. Hon såg verkligen sur ut och Lillen kände sig orättvist

anklagad.

- Förlåt, jag måste ha hört fel, sa han ändå.

Han visste inte att den här formen av dialog hade förts mellan kvinnor och män

i alla tider och att han gick i fel riktning redan från start.

Istället för att reda ut det hela och kanske lära sig något om hur olika kvinnor

och män utrycker synpunkter och meningar så backade han och godtog att det

var han som inte fattade något. Han lärde sig inget utan blev bara förvirrad.

Det skulle bli mycket värre.

Efter att ha vilat Cias bakre regioner en bra stund återupptog de färden mot

sjön.

De andra hade fortsatt i förväg och när Lillen och Cia anlände hade de redan

fått igång en rejäl brasa. Det behövdes verkligen för septemberkvällen var

mörk och det hade redan börjat bli kyligt.

Lillen och Cia satte sig i ringen runt brasan och öppnade varsin öl. Någon hade

tagit med sig en kassettbandspelare och Lillen hade med sig ett band som

hans brorsa hade spelat in åt honom. Det var Status Quo:s ”Hello”. Alla satt

och snackade runt och det var ganska städat och oskyldigt.

Vartefter de blev uppvärmda av elden och ölen gick dock diskussionen mer

och mer över till ”det”-snack. De gick igenom vilka i skolan som de trodde

hade gjort ”det” och vilka som inte hade gjort ”det”.

- Maggan har gjort det.

- Äh, lägg av! Vem skulle göra det med henne?

- Perre.

- Åh, fyfan!

- Vilken syn, va.

- Dom är så fula att det borde va förbjudet.

- Silla gjorde det med Magnus.

- Vilka har Silla INTE gjort det med?

- Ja fyfan, Hon ligger med alla. Hon har till och med gjort det med

gympamajjen.

- Va äckligt! Den gubben! Han brukar komma in i omklädningsrummet och

glutta när vi klär om.

- Fyfan va han e sjuk i huvet!

- Monkan säger att hon gjorde det i somras på landet men jag tror hon bara

hittar på för att va ball.

- Hon är verkligen töntig och så har hon så jävla fett hår! Hon duschar aldrig!

Så gicks alla, som inte var med runt elden, igenom.

Vad man trodde, visste och gissade. Alla hade något att tillföra men det var

tjejerna som var drivande i diskussionen. Lillen var med och gjorde små inlägg

här och var. Han var noga med att verka insatt i vad det handlade om och la

ned möda på att få det att låta som om det inte var någon tvekan om att han

hade gjort ”det”.

Här gällde det att vara erfaren, det vill säga, att inte vara en tönt. Lillen och

Cia var inne på sina sista öl och de började bli rejält påverkade. En av de

andra killarna tog fram en flaska Explorer och bjöd runt. Lillen drog i sig en

rejäl klunk och ansträngde sig för att inte grina illa. Cia gjorde likadant men

kunde inte låta bli att grimasera.

- Fyfan, va starkt!

- Brorsan köpte ut. Han e helschysst!

Lillen kände sig bedövad i hela kroppen och mådde ganska bra. Snacket i

gänget blev mer och mer animerat.

Stora ord. Stora gester.

Målbrottsstämmor och högljudda fniss. Volymen på bandaren och rösterna

skruvades upp vartefter.

- Nu får alla berätta om första gången, sa en av killarna plötsligt. Kom igen nu!

Vem börjar?

Alla flamsade och skruvade på sig.

Ingen ville ju vara den som skulle berätta först. Mexico-killen, Putte, avgjorde

det hela genom att föreslå att de skulle snurra en flaska och den halsen

pekade på skulle vara den som fick börja.

Putte böjde sig fram och snurrade flaskan. Alla höll andan. Den stannade och

pekade på Mona.

- Äh lägg av, va, fnittrade hon fram. Måste jag börja?

- Kom igen nu rå!

- Okej då.

Hon började sedan lite trevande.

- Det var förra sommaren när jag var med mina föräldrar på Gotland. På

campingplatsen i Gustavsvik så träffade jag en urgullig kille som bodde

bredvid oss. Han var jättesöt och hade bruna ögon. Vi badade och gick på

stranden och så gjorde vi utflykter.

- Kom igen nu rå, kom det från en av killarna. När knulla ni?

- Lägg av, va, sa en av tjejerna. Låt henne berätta nu.

- En kväll så hade vi det jättemysigt och låg i en sanddyn och pratade

jättelänge, fortsatte Mona. Det var jätteromantiskt och så började vi kyssas.

Gud, va häftigt det var. Han tittade mig djupt i ögonen och sa att han älskade

mig och jag blev alldeles mjuk i hela kroppen! Vi kramades och kysstes och

sedan gjorde vi det jättemjukt och efteråt så gick vi barfota i strandkanten. Vi

tittade på solnedgången snackade hela natten. Sedan var vi ihop resten av

sommarlovet.

- Körde ni med knullgummi? frågade en av killarna.

Mona skrattade bara och svarade inte.

Tjejerna runt elden frågade om dom träffades mera sedan och killarna frågade

om hur många gånger de knullat. Mona svarade på tjejernas frågor. Putte

snurrade på flaskan igen och den här gången pekade den mot Matte.

Matte drog sin historia utan att tveka.

- Jag var ihop med min första tjej när jag var 13, sa han med sluddrig röst. Hon

var 16 och hade vrålstora bröst. Vi knullade i skogen på kollot. Vi höll på i

timmar och jag fick knulla henne både framifrån och bakifrån. Hur jag ville. Det

var helhäftigt!

Med detta tyckte Matte att han delat med sig av sin första gång.

- Nästa!

Så fortgick det med liknande historier.

Killarnas versioner och tjejernas versioner. Lillen kände sig förvirrad. Han

tyckte själv att det var en lite väl stor skillnad på hur det verkade ha gått till.

När, till slut, flaskan pekade på Lillen berättade han om festen hemma.

Brödernas fest. Något hade klickade till i Lillens huvud. Han berättade

historien som den utspelat sig med undantag av slutet. Givetvis hade det

slutat med att han och Milla hade hamnat i en säng och gjort ”det”.

Hans uppfostran, tidsandan, Lillens kluvna inställning till jämlikhet och

förhållandet till tjejer fördes samman och hans historia kom ut som en total

blandning av ”kill-versionen” och ”tjej-versionen”. I och med att han ljög om

själva avslutet så blev den delen mer diffus och därmed lite mer åt tjejhållet.

Detta, sammantaget, innebar att killarna givetvis trodde att han ljög och att

tjejerna tyckte att hans historia var mer trovärdig än de andras. Cia såg på

honom med en ny glimt i ögonen.

Alla var rejält berusade och det hånglades runt elden. Lillen och Cia kysstes

vilt.

- Kan vi inte gå till stranden? frågade Cia.

- Okej.

- Ta med fällen så kan vi sitta på bryggan!

- Okej.

Förväntningarna spelade i Lillens kropp.

De gick, något vingligt, ned till bryggan. Han bredde ut fällen på de daggvåta

plankorna. Cia kysste honom blött och Lillen vågade sig på att treva över

hennes bröst.

Han kände hennes bröstvårtor under collegetröjan. De var stenhårda och Lillen

kunde inte låta bli att nypa lite lätt i dem.

- Mmm, stönade Cia.

Lillen stelnade till och lät handen glida vidare till mer neutral plats.

Cia höll honom hårt om halsen och lutade sig bakåt. Hon la sig ned på rygg.

Lillen hade inget annat val än att följa efter. Han hade inget mot att göra det.

De kysstes ännu djupare och Lillen kände Cias hand över sitt skrev. Lillens

kropp reagerade för fullt och hans stånd spändes ut mot jeanstyget så att det

gjorde ont. Hela hans kropp bultade av puls. Han förde ned sin hand mellan

Cias ben och gjorde som hon, det vill säga, Lillen lät handen cirkla över den

mjuka upphöjning som fanns där.

Cia nafsade med läpparna vid hans hals.

-Mmmmm...

Lillen blev velig och tog bort handen.

Han ville förtvivlat gärna komma in med handen innanför hennes byxor men det

där mmm:et var ju något som han inte riktigt visste hur han skulle tolka. Han

ville ju inte vara en påflugen mansgristyp men samtidigt var han oerhört

upphetsad över tanken att han skulle kunna få till ”det”.

Medan han låg där och tvekade vred sig Cia runt så hon kom upp grensle över

honom. Hon öppnade hans byxor och tog ut hans bultande stånd. Hennes kalla

hand rörde sig upp och ner över hans varma lem.

Lillen slöt ögonen och trodde inte det var sant.

Cia slutade röra vid honom och Lillen öppnade ögonen. Han såg hur hon,

hukandes, knäppte upp sina tighta byxor och vickade ner dem till vristerna. :

- Blunda, sa hon.

Lillen slöt ögonen och kände strax därefter hur hans stånd sakta omslöts av

något varmt och mjukt.

Känslan startade uppifrån och fortsatte långsamt ner till roten. Cia böjde sig

framåt och han kände hennes andedräkt mot sin hals. Han öppnade ögonen

och tittade upp på den stjärnklara himlen.

Cia rörde sig upp och ner. Upp och ner.

Lillen kände hur en varm punkt började röra sig från hjärnan ned utefter

ryggraden. Han vred huvudet åt sidan och när den varma punkten kommit till

pungen, vänt där och skickat ett glödande klot tillbaka till hjärnan så hade han

näsan i den mjuka fällens orangea ragg.

Lillens underliv ryckte som i ett spasmiskt anfall och hans rygg och ben

spände sig i en båge. Det kom ljud ur hans strupe.

- Aaaaaa... aaaah... aaaaaaaaaaaaa?!

När Lillen kom till sans igen låg Cia kvar över honom.

Han rörde lite på sig och hon tittade upp under lugg.

- Nästa gång är det min tur.

- Din tur? svarade Lillen med matt stämma.

- Mmmmm. Du har nog en del att lära.

Där var det igen. Mmmm.

I bakgrunden hördes gängets fylleskrål och Status Quo spelade ”Roll over lay

down and let me in...”

Senare när de åkte hemåt lät Lillen Purple Passion sträcka ut. Cia satt bakpå

limpan.

- Bättre än så här blir det inte, tänkte Lillen. Nu kan jag dö.

Projektet moppechopper var slutligen i hamn.

Kapitel X

Lillen och Cia hade varit ihop hela hösten.

Sedan den fredagen före skolstarten då han träffade henne hade han blivit en

annan sorts människa. Allt det han förut drömt om hade han nu varit med om.

Lillen var nöjd över hur hans liv hade utvecklats och han hade en fast

förankrad position som en av skolans ballaste killar. Lite visste han om hur

skör hans position var.

En av de första riktigt kalla dagarna i oktober åkte han som vanligt till skolan

efter att först hämtat upp Cia hemma hos henne.

Vid skolan parkerade han vid de andra mopparna och som alltid var han kung.

Lillen och Cia stod kvar en stund med de andra i gänget. Rökte och snackade.

Precis när de skulle gå upp till skolan hörde de ett avgasrytande och in på

skolgården kom en epa-traktor med fullt bredställ. Upp ur avgaspiporna, som

stack upp ovanför hytten, steg ett mäktigt dån och bakhjulen spann vilt.

Förarsidans fönster var nedvevat och inifrån bilen kom musik på högsta volym.

Epan parkerade bredvid dem och förardörren öppnades.

Det var Gurra, den nya killen i 9:an, som precis flyttat till Huddinge från Kårsta

– en liten bondhåla uppåt landet hade någon sagt.

Gurra låste epan och gick lugnt upp mot skolbyggnaden. Hela gänget stod som

förstenat. De flesta insåg vidden av det som just skett. Lillen var inte en av

dem.

När Lillen kom ut till första rasten och gick ned till parkeringen såg han redan

på långt håll vilken folksamling det var runt epan.

Han drog igen täckjackan, för det var riktigt kallt ute. Det blåste snålt över

gården.

När han kom närmare såg han hur epan började röra på sig och åkte iväg. Han

kom fram till de andra, satte sig som vanligt på moppen och tände en cigg.

De andra sneglade lite på honom och verkade lite stela i ansiktena.

Någon smålog lite. En annan tittade ner i marken. Lillen frågade:

- Är det någon som sett Cia?

Först så svarade ingen men sedan sa Roger:

- Hon sitter i epan...

Lillen kände sig plötsligt väldigt liten och mopeden verkade ha mist all sin

glans.

Epilog

Lillen byggde i tur och ordning:

Epa

Van

Gatbil

Dragracingbil

En dag vaknade han upp, frånskild, skuldsatt och trött på hela skiten.

Han var 39 år och hade jagat efter häftigare och häftigare fordon under hela

sitt liv. Hela tiden för att han trodde att det var vägen till kvinnornas hjärtan.

Någonstans blev det för mycket. Han tog en kvällskurs – ”Den moderne

mannen” och gjorde upp med sin kvinnosyn.

Han kom till freds med ”Mysmannen och grottmänniskan”, ”Madonnan och

skökan”, ”Män är från mars och kvinnor från venus”, och så vidare, och så

vidare.

Han träffade en socialassistent, 32 år, med näbbstövlar och runda

glasögonbågar - samt starka lack-latex-sadistiska nattliga böjelser, på en

kurs i primalskrik.

En morgon efter en särdeles hård omgång av piskan gick Lillen ut i garaget och

slet bort överdraget från moppechoppern.

Ingen har sett honom sedan dess men det sägs att sena nätter hörs ett ilsket

tvåtaktsvrål ligga som en matta över Stockholms förorter...

Sensmoral

Underbart är kort. Mopedåldern är ett ytterst temporärt tillstånd. Bara en

sekund i livet.

Men... det går att få klockan att ticka just den sekunden igen.